för inget är logiskt.

love the song, love the killers (iaf för ögonblicket)

Söndag idag, en dag som verkligen inte började speciellt bra. Elller jo, till en början. Efter frukost och lite prat med morfar som var på besök skulle jag träna. Tänkte lite fel när jag planerade vilken tid jag skulle gå för att hinna till spårvagnen så den försvann. väntade i en kvart sen bar det av ut mot käringberget ( love the name). men den jävla spårvagnsföraren ville liksom inte stanna där och jag fick snällt åka med till nästa hållplats, hinsholmen. Sedan fick jag gå hela vägen tillbaka till käringberget, det tog en jävla tid, vinden blåste och gav mig tårar som aldrig ville sluta rinna. Så då stod jag där, lite senare, utanför en vaktkur med ingen människa i, trodde jag iaf. Jag hör en röst som säger typ vad vill du(på ett militäraktigt sätt liksom) och jag fick genomgå ett litet förhör så att han trodde att jag bara skulle in för att träna i idrottshallen och inte typ ta en k-pist och gå lös. så vandrade jag omkring därinne med massa tårar och mötte massa militärer som säkert trodde jag grät på riktigt eller nåt. till slut kom jag iaf till träninge, en halvtimme sent menmen shit happens och idag var det min tur. pusshej

(vill bara klargöra att vi tränar i en idrottshall inne på en militäranläggning, därav alla vaktkurer och militärer)